Kung Över Livet byter webbadress

header köl utan text 1

Nu har vi flyttat hela bloggen till en ny adress att hålla ordning på. Tidigare delade vi bloggdomän med en privat bloggare men nu står vi helt på egna ben och har en egen bloggdomän :)

Ni som har registrerat er att få veta om nya blogginlägg, får göra en ny anmälan på den ”nya” bloggen om att följa oss och våra inlägg.

Lite nytt utseende men annars har vi samma upplägg som tidigare!

Ni hittar oss här på
http://www.kungoverlivetblogg.wordpress.com

Det är väl bara att komma till skolan vad är problemet?

10628320_10153332072084947_6639433559730944594_n

 Under det senaste tre åren har jag till största del varit hemmasittare, det har alltid varit problem med min skolgång. Problemen med skolan började på riktigt i 7:an då min Asperger gjorde det svårt för mig med det sociala vilket ledde till att jag blev utan kompisar och blev utstött av mina klasskamrater.

Jag fick inte någon hjälp och satt i en klass på 23 elever. Det var före utredningarna och levde då i ovisshet att jag faktiskt hade Asperger, ADHD, Bipolär och OCD. Efter ett tag blev skolan för svår och jag började skolka vissa lektioner sedan slutade det med att jag blev hemma på heltid. Skolan brydde sig inte ett dugg att jag var hemma vi hörde bara av dom en gång då vi blev kallade på ett möte där rektorn sade till mig ”Det är väl bara att komma till skolan vad är problemet?” Och att höra det gjorde mig ledsen. 


Sedan bytte jag skola efter ett år men där blev det samma sak, blev hemma efter att jag brände ut mig totalt. Där blev jag sittandes själv i ett rum utan att läraren kom på hela lektionen, det kändes då som att det var ett sätt att bli av med mig. Skolan sa att dom kunde allt om asperger men dom kunde inte mig och mina diagnoser. Skolan ville ha mig för pengarnas skull kändes det som. Jag var den jobbiga eleven som fick sättas själv i ett rum jag var den som behövde extra stöd och lärare som ville lära sig mer om min Autism. Fick ofta höra ”du kan bara du anstränger dig” men dom visste inte att jag ansträngde mig allt jag kunde för att hänga med på lektionerna.

Men nu 3 år senare går jag på en skola där jag blir sedd och får den hjälp och stöd jag behöver. Det känns som jag äntligen har hamnat på rätt skola för mig på Resursskolan.

//Ida

De glömda

1016972_10152440268807275_7341937143559548540_n

Min son glömde ni bort. Ville inte se. Inte nämna.
Nu syns resultaten i media över hela landet. Om vilka kommuner som gör botten napp. Som har skolor vars elever inte presterar.Inte lyckas.
I vår kommun skylls resultaten på stora grupper invandrare. Det är därför som skolan har urusla siffror att visa upp. Men sonens misslyckande finns där i statistiken men han nämns inte alls. Syns inte. Existerar det ens? Han fick inte rätt stöd och hjälp i tid i skolan. Och den som fungerade drog man bort.

På otaliga möten pekade man på oss föräldrar som problemet bitvis. På honom, för att han inte kunde skärpa sig. För att han inte hade förmågan att anpassa sig efter mallen.

Det finns massor av underlag för att få en fungerande skola för barn och unga med adhd och asperger som min son har. Både kunskapsmässigt och forskningsmässigt. Många beslutsfattare väljer att se hela sanningen och göra något åt det. Andra ser till en ekonomi som styr behovet. Barnen tillåts att falla fritt. Sorry.

Sonen blev en hemmasittare i åk 7. Förmådde inte skolan längre. En sanning delad med tusental andra unga i liknande sits. De glömda. De vi så sällan pratar om.
Man påbörjade hemundervisning, på skolans premisser.På skolans budget och resurser. Under tre år varav det sista åter fick man till en bra sådan. Med tre lektioner i veckan. I bland två. Ibland en. Ibland veckor då det inte kom hem någon pedagog alls. Han var bortprioriterad. Fick inte kosta pengar.

Smartare grabb får man leta efter.Kunnig inom så mycket. Självlärd såklart.
Ändå.Han gick ut grundskolan med ett ämne i betyg denna sommar. Skolan ansåg att han inte var sjuk för att få mer hemundervisning. ” En skola för alla” heter det väl? Men hur skall man lyckas med grundskolan när man har som max tre lektioner i veckan, trots duktiga pedagoger på högstadiumet? 

Han tillåts inte att gå åk 10 för att läsa ikapp det han missat. Man säger att det inte finns pengar till det. Men hade vi bott i en kommun åtta mil norrut hade han fått en pedagog anställd på heltid som kom hem och bedrev undervisning. Som svar fick vi ”Men flytta dit då,här kan ni inte få det” 
Livets lott, så orättvis, och i detta fall helt och hållet något som kan åtgärdas.

Klart att skolan skiter sig. Drar ner fina siffror i statistiken. Och man skyller på en helt annan grupp av människor. 

Men vem ser det enskilda barnet? Förfallet? Alla själsliga sår som uppstod? Självkänslan som blev körd i botten.en framtid som sakta suddades ut.
Han fick inte kosta pengar.Frågan är vad han kommer att kosta samhället nu?

Hur hårt vi slår våra barn/unga med en osynlig käftsmäll? Gång på gång och ingen gör de krafttag som behövs. Inget nationellt handlings program finns. Direktiv. Och framförallt förståelse för dessa unga. Kunskap. 

Vi fick höra att han skulle gå till skolan om han bara bodde hos en annan familj. Familjehems placerades. Gick under LVU. Det var vi som blivit veka med tiden.
Jag vågar påstå att det är skolan på många håll som är vek. Som inte har de rätta instrumenten.
På en arbetsplats stänger huvudskyddsombudet ner verksamheten om den inte uppfyller kriterierna. Om den utgör en risk.

När skall man göra det med en skola? Våga sätt ner foten och säga ”Titta på dessa barn.Titta på dem vad det är vi gör med dem. Vilka konsekvenser det får.”

/AnnSophie

Galan i bilder

 

 

Nu finns det bilder ifrån vår gala på Södra Teatern!
Tusentack alla inblandade ännu en gång som gjorde denna möjlig.

Nu finns det bilder ifrån vår gala på Södra Teatern!
Tusentack alla inblandade ännu en gång som gjorde denna möjlig.

Att ha det dubbelt upp

12augusti

Jag hade ett möte, ett föräldrasamtal på jobbet.
Föräldern var trött o sliten. Berättade om sin ohållbara situation.
Svårt med avlastning, barnvakt och knepiga beteenden.
Tröttheten, känslan av ensamheten och maktlösheten, som bara växer med åren…

Vi bollade tankar, om lite knep o knåp. Hittade lite strategier och lösningar på en del.

När föräldern skulle gå, sa föräldern:
”Det är så svårt för andra att förstå… att sätta sig in i min situation… Andra har det inte som jag!”

Jag hade velat svara:

”Jo då, det finns andra som har liknande situation som du… vi är många. När jag kommer hem, då är jag en mamma, en förälder… om ett par timmar har jag det som du”.

Men ja sa inte så, för jag var i min yrkesroll just då.

Jag måste ju säga, att mitt jobb är det roligaste man kan ha… men att ha det ”så” hemma, är inte alltid lika roligt…

/Lena

 

Hundarna är mina bästa vänner

10387673_10152572125529522_2267273248342557225_n

.

De finns där alltid för mig .
Hundarna är mina bästa vänner de sviker inte, ljuger inte och tycker alltid om mig. Dom gör mig glad
När skolan svek och tvingade mig gå i helklass mådde jag så kasst att jag inte ens orkade gå ut och leka med våra hundar..jag orkade inte mer..jag orkade inte höra hur jävla kass jag var mer..
De kunde ingenting om asperger fast dem sa att de kunde det. de fattade ingenting..
Jag litade inte på någon vuxen för de hade ljugit så mycket och dumförklarat mig.
Mamma fixade så jag fick träffa en psykolog som hjälpte mig bra..jag fick en egen hund den på bilden hon heter Naomi och kallas Loppan hon är aldrig stilla vi brukar skoja att hon har adhd och därför passar hon så bra hos oss.

Kevin heter jag förresten och är 16 år och har asperger och dyskalkyli.

 

.

Även jag har rätt att vara Kung eller Drottning Över Livet

10342416_10152390432439947_470653849378796031_n

 

Även jag har rätt att vara Kung eller Drottning Över Livet.
Mitt liv!
Jag har blivit en ung vuxen nu.
Skolan funkade så där…
Saknar betyg så det är svårt att få jobb.
Inget jobb, alltså ingen lägenhet.
Hur länge ska jag vara hänvisad till att bo med mina föräldrar?
Jag vill ”som alla andra” ha rätten till ett eget vuxenliv.

Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

66175_10152391176134947_2997490750334269249_n

 

Jag är idag 25 år och jobbar som concepttecknare för internationell film och tv-reklam. Skulle någon komma fram till mig idag och erbjuda en “bot” mot min dyslexi skulle jag le och tacka nej.

Jag hoppas detta brev kan ge hopp till föräldrar och barn som idag genomgår det min familj uthärdade under min skolgång. Lärare då gjorde det mycket tydligt för mig att jag aldrig skulle lyckas nå mina mål.Det var dock efter många år av “efter-skolan-lektioner”, extra lärare och depression med bl a svåra tvångstankar, som jag började förstå… Dyslexi är enbart ett handikapp för dem som tror att intellekt enbart har med bokstäver och siffror att göra. En dyslektiker kanske aldrig kommer kunna läsa och förstå en text lika snabbt som andra.
Men en dyslektiker ser med all sannolikhet världen från en vinkel många bara kan drömma om. Jag är inte bättre än någon annan, men mitt perspektiv på saker och ting gör mig minst lika bra.
Jag förstod inte hur bokstäver skapade ord i en bok, jag såg hur linjer skapade form i en målning.
Nu är jag på väg att förverkliga min stora dröm, tack vare min dyslexi.

När jag ser tillbaka känns det som om skolsystemet till slut placerade oss i facket “Hopplösa fall”. Vi var ett problem som man bara sköt framför sig tills ingen längre hade något ansvar.
Mina föräldrar vågade inte göra annat än att hoppas på det bästa, dom som då knappt visste vad dyslexi innebar.

När jag började i nian blev jag till slut placerad i en speciell blandklass för barn med alla möjliga slags svårigheter. Mina föräldrar var skeptiska till beslutet men skolan insisterade på att det var bästa lösningen för mig. Vi blev eleverna som skolans alla andra klasser skrattade åt i korridorerna. Medan jag fortfarande satt och räknade med kulram utan att utvecklas sjönk jag djupare in i mina tvångstankar/tvångshandlingar (OCD). Jag nådde verkligen botten innan mina föräldrar en dag lyckades dra upp mig till ytan.

Året i blandklassen var äntligen över och jag skulle söka till gymnasiet. Min dröm var att komma in på “Kulturamas foto och film linje” men lärarna tyckte det var fel beslut att ens söka. Enligt dem skulle jag vidare till IV-programmet, ännu en plats för oss utan betyg nog att nå våra verkliga mål.
Där skulle vi lära oss snickeri och rörmokeri mm. Det är absolut inget fel på dessa yrken, men det var inte min dröm. Under detta möte med skolan så vände sig plötsligt mina föräldrar till mig och frågade – Vad skulle du själv vilja göra?

Någon månad senare sökte jag in på “Kulturamas film och foto linje”. Jag glömmer aldrig då jag satt mitt emot fotografen som tittade på bilderna i min intagningsportfolio. – Jag har aldrig sett en 15-åring ta sådana här bilder tidigare, sa han.

På grund av mina fortfarande låga matte- och svenskabetyg kom jag inte in på “Kulturama” det året.
Jag och min familj förstod att dom senaste åren av lärares snack inte lett mig någon vart. Fast besluten lyckades jag övertyga mina föräldrar om att få studera hemifrån, vilket jag också gjorde, med regelbundna möten varje fredag med en lärare som gav mig läxor. På egen hand lyckades jag under ett år få tillräckliga betyg för att sedan komma in på Kulturama.

Idag arbetar jag som sagt med film och tv-reklam som storyboardtecknare under utvecklingsfasen för andra regissörers projekt. Jag jobbar samtidigt med att styrka min egen portfolie med reklam för att en dag kunna ta in egna filmuppdrag. Jag hade inte gjort det jag gör idag om jag räknade matte som en gud. Barn med läs- och skrivsvårigheter måste få hitta sin egen förmåga bortom siffror och skrivhäften. Vilket ämne man bemästrar spelar ingen roll så länge man når sin dröm.

Berör mig

10517585_10152361839964947_6030792529521229923_n

Om jag är din bebis – berör mig!
Jag behöver din beröring på sätt du kanske aldrig förstår.
Inte bara tvätta mig, byta mina blöjor och mata mig,
utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp. 
Din lugnande, ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn – berör mig!
Även när jag är vrång och till och med tar avstånd från dig.
Ge inte upp, hitta sätt att fylla mina behov.
Din godnattkram hjälper mig att sova gott.
Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.

Om jag är din tonåring – berör mig!
Tro inte att bara för att jag är nästan vuxen,
inte behöver känna att du bryr dig om mig.
Jag behöver dina kärleksfulla armar, jag behöver en öm röst.
När det stormar i livet har barnet i mig fortfarande behov.

Om jag är din vän – berör mig!
Inget visar att du tycker om mig som en varm kram.
En helande beröring när jag är nere, betygar att jag är älskad.
Det försäkrar mig om att jag inte är ensam.
Din beröring kan vara den enda jag får.

Om jag är din livspartner – berör mig!
Du kanske tror att din passion är tillräcklig,
men endast dina armar håller rädslan borta.
Jag behöver din mjuka, tröstande beröring
för att komma ihåg att jag är älskad som jag är.

Om jag är ditt vuxna barn – berör mig!
Även om jag har en egen familj att hålla om,
behöver jag fortfarande mamma eller pappas armar när jag är svag.
Som förälder själv ser jag saker på ett annat sätt,
jag förstår att uppskatta dig mer.

Om jag är din äldre förälder – berör mig!
Så som jag berörde dig när du var mycket liten.
Håll min hand, sitt tätt intill mig, ge mig styrka
och värm min trötta kropp med din närhet.
Fast min hud är skrynklig vill den gärna bli smekt.
Var inte rädd! Berör mig!

Författare okänd.
Översatt från engelska av L.J

Kung Över Livet i Almedalen

10526670_10202429952017182_1838359108_n
.
Lena, Alexandra och Jeanette från styrelsen tog pengar ur egen ficka och reste till Gotland och Almedalen för att sprida vår förening Kung över livet.
Här kommer deras reflektioner:

Vi startade med att stödja nätverket Barn i behov som gjort ett fantastiskt och beundransvärt arbete under veckan, stolta iklädda i Barn i behov t-shirts samlade vi in namnunderskrifter för att #ändraskollagen. ”Tillsammans kan vi”
Därefter svidade vi om och företrädde vår kung.

Doreen Månsson gav oss namnet Kick-ass morsor under vår gala i våras och vi fick ideen att trycka upp vars ett arbets-linne med Kick-ass morsor på ryggen och det fångade mångas intresse. Vi träffade mycket intressanta människor och skapade nya kontakter bl.a. mötte vi Marit Paulsen en varm och trevlig kvinna som verkligen lyssnade och förstod oss.
Ett företag som heter Learnox fångade vår uppmärksamhet med en stor skylt ” Vi får tillbaks hemmasittare till skolan” . De jobbar med undervisning via datorn i samråd med lärare och rektor.

Vi pratade med Lärarnas riksförbund de ansåg att de fick för lite utbildning om npf. Bara 7,5 poäng på hela lärarutbildningen är om npf. Vi pratade även med Securitas om vikten vid bemötande vid gripande och vilken utbildning de hade kring Npf.

Det som fastnade mest i minnet för oss alla tre var en man vi träffade. Han tillhörde ett ganska litet och nytt parti och när vi berättade om våra liv med allt vad det innebär med dödsönskade barn och hemmasittare så fick han tårar i ögonen, vi alla fyra stod med tårdränkta ögon och hade svårt att hålla tillbaka gråten, det blev så påtagligt för oss alla. Han kunde inte helt förstå vidden av våra liv och att vi inte var ensamma men han var intresserad och ville veta mer, lära sig mer.
Dagen efter gick vi förbi när han pratade på talarplatsen vid hamnen och då berättade han om oss. Vi berörde verkligen, där och då insåg vi ännu mer hur viktigt det är att vi fortsätter sprida hur våra liv ser ut!

Kram alla kämpar därute. Lena Alexandra och Jeanette

Tävling. Vad har Kung Över Livet betytt för DIG ?

10306627_10152511373302275_106461277166732198_n.

Vi vill fira att vi snart är 10 000 gillare på Facebook

Vi kommer att lotta ut en påse med massor av fint ifrån Klockargårdens ( Innehållande Tvål med doften Sommarfest, badbrus, Örter och Kärlek, Sheasmör Vanilj och ett doftljus, Månljuset.)

För att delta i denna tävling skriver ni en kommentar i detta blogginlägg vad Kung Över Livet betytt för er.
Kom ihåg att fylla i er mailadress så vi kan nå vinnaren.

/Styrelsen

10525672_10152665878192275_8333675933568755606_n

När det låg ett blankt papper i mitt kuvert..

10500324_10152362124929947_5897282865638954170_n

Det finns inget kvar att vara rädd för, inte heller något att gråta över. Jag minns att misär var vår vardag, framförallt ”min” vardag. Enligt mig själv har jag aldrig varit orsaken till varför o-önskade saker har hänt, men tekniskt sätt har det alltid varit mitt fel.
För jag föddes annorlunda, kunde inte göra rätt trots att jag hade bra förebilder. Mina syskon var bra förebilder, framförallt min storebror. Vi har samma mamma, samma pappa, vi är lika långa och vi är lika varandra i ansiktet. Men han är smart, social och han förstår sig på saker och ting.

Som grabb jämförde jag mig mycket med mina klasskamrater och syskon. Jag minns när jag gick i grundskolan, och vi i klassen skulle få betyg för första gången. Vissa av mina klasskamrater grät av stolthet när dom öppnade sina kuvert och fick se sina betyg, och dom blev omfamnade av sina glada föräldrar. Jag minns att det låg ett blankt papper i mitt kuvert. Min mamma var inte där, men missförstå mig inte. Hon visste inte ens att jag var där. Det fanns ju ändå inget där för oss att göra.

Jag minns balen i 9an, men inte för att jag var där. Jag hade slutat i skolan många år innan dess. Men jag minns att jag satt på Facebook och tittade igenom bilderna som mina gamla klasskamrater hade lagt upp. Deras fina kläder, deras stolthet i ögonen och deras leenden på läpparna.

Mina gamla vänner från gymnasiet tog studenten för inte så längesen. Det var i princip samma sak där. Fina kläder, glada, stolta och fulla. Skillnaden var väl att jag nu har accepterat, att jag aldrig kommer ta studenten, eller få ett godkänt betyg. Det kan låta som om jag jämrar över allt detta, men så är det inte. Jag vill inte ha betyg för att bli bekräftad, och jag vill inte ta studenten för att känna gemenskap, eller känna att jag duger. För det vet jag att jag gör. Men jag behöver betygen för att kunna bli det jag vill bli.

Det finns ju bra saker med att ha ADD också. Jag har alltid klivit in när en klasskamrat har blivit mobbad, eller när någon behöver hjälp på tunnelbanan mm. I grundskolan umgicks jag med dom som inte hade några vänner. Jag spelade bandy med den där konstiga killen som hade smutsiga kläder och en konstig frisyr. För jag brydde mig inte om vad andra skulle tycka om mig. Vem vet. Att jag inte brydde mig om vad folk skulle tycka om mig, kan bero på min förmåga att vara o social, och i så fall har vi min ADD att tacka.

/Noa

Sommar REA

3dfb9ffeda-KOL _trojor

Sommar REA på de Kung Över Livet tröjor vi har kvar i lagret!

Stl 90-100 svart eller vit
Stl 110-120 svart eller vit
Stl 130-140 svart eller vit
Stl 150-160 svart eller vit
Stl 170-xs 2 svarta, 2 vita
Stl large herrmodell svart
Stl large dam v-ringad hals vit
Stl large dam rund hals svart

PRIS medlemmar:
Dam 150 kr
Herr 110 kr
Barn 100 kr

Icke medlemmar:
Dam 170 kr
Herr 130 kr
Barn 130 kr

Porto tillkommer

För att köpa en tröja från Kung Över Livet maila info@kungoverlivet.se.
I mailet skriver ni hur många tröjor, färg och storlek ni vill köpa.

CharityFit Bootcamp 

26juli

I 5 veckor hade CharityFit sitt första Bootcamp och i förra veckan var det avslutning på Lidingö.
10 barn som kämpat och samtidigt hjälpt någon annan.
Så behjärtansvärt!
70% av anmälningsavgifter går till CharityFits förmånstagare, de stödjer tre välgörenhetsorganisationer och vi, Kung över livet, är en av dem.
Så ödmjuka och tacksamma.


CharityFit – barnkalas: 
Chanelles 9-årskalas firades med att CharityFit var med och aktiverade barnen.
Även detta inbringade en slant till föreningen.
Ett stort Grattis i efterskott Chanelle, massor av kramar från oss i styrelsen.

Ett stort tack till Charityfit och alla underbara barn.
Vilket fantastiskt initiativ.

Besök CharityFits hemsida och gilla det viktiga de gör på fb.
http://www.charityfit.se/

Galapengar överlämnades till Hjärnfonden

13junii

Idag var delar ur styrelsen för Kung Över Livet till Hjärnfonden för att överlämna checken som galan i April inbringade.
Galan gav över 130 000 kronor och pengarna går till Kung Över Livets egna insamling och till forskningen kring neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), såsom ADHD, ADD, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, autism, OCD, dyslexi och dyskalkyli.
Här lämnar Lena Fenryr och Ann Sophie Forsell Öhrn checken till Hjärnfondens generalsekreterare Gunilla Steinwall.

Vi tackar återigen ALLA som var delaktiga i denna gala i stort som smått. Utan er hade vi aldrig rott detta i hamn!